SVERIGE I helgen är det premiär för den nya Sune-filmen. Till skillnad från tidigare filmatiseringar är den nya filmen ingen komedi, utan en mer socialrealistisk skildring där Sune blir placerad i särskola, Håkan tvingas ta ADHD-medicin och systern Anna drabbas av en oönskad graviditet där hon inte vet vem fadern är.

Den nya Sune-filmen har i helgen premiär på biografer runtom i landet. Den som väntar sig en komedi i stil med de gamla filmatiseringarna med Anders Jacobsson och Sören Olssons karaktärer från 90-talet lär dock bli besviken, då den nya adaptionen är en mer socialrealistisk skildring av familjen Andersson à la Lars Norén.

Filmen börjar med att Sune får diagnosen ”Allmänt retard” och blir placerad i särskola, något som skapar splittringar i familjen där yngsta brodern Håkan redan går på ADHD-medicin och i skolan får en massa funkofobiska öknamn som ”Håkan-Bråkan” kastade på sig. Samtidigt drabbas deras storasyster, Anna, av en oönskad graviditet där hon, eftersom hon är nymfoman med flertalet älskare, inte vet vem som är pappa till barnet. Problemen leder till att pappa Rudolf, den här gången spelad av Thorsten Flinck, tar till flaskan och faller allt djupare ner i alkisträsket, samtidigt som mamma Karin får dra det stora lasset för familjens överlevnad.

Filmen har mötts av strålande kritik, där bland annat Filmkrönikans gamle recensent Orvar Säfström skriver att filmen är ”så bra att jag spydde och bajsade på mig”. DN:s kulturchef Björn Wiman beskriver filmen som ”bättre än hans bästa knull” och Andres Lokko på Svenska Dagbladet säger att den är ”komplett jävla kukbra”.